Vyer från Rödberget

Efter många timmars solsken började marken att torka. Under natten till i dag hade det nämligen regnat, men framåt eftermiddagen var vädret alldeles perfekt för en cykeltur. Termometern pekade på ungefär 10 grader, och vindstyrkan var låg.

Redan vid Ekängsdalen gjorde en rovfågel sig till känna, men det var först när den satte sig i ett träd och började skrika som artbestämningen blev enkel. Duvhökens unika läte går inte att ta miste på, men när jag väl parkerat cykeln och fått upp kamerautrustningen ur ryggsäcken, så hade duvhöken förflyttat sig långt bort, bortom synhåll. I stället för att jaga den, så trampade jag vidare.

Vid Ekö tog jag av, genom kurvorna och uppför backarna, tills genvägen till Rosenkällasjön dök upp på höger sida. På genvägen är biltrafik förbjuden, vilket också förklarar dess skick. Men den kapar tid och fyller sin funktion, så på nolltid kunde jag alltså ta mig till Rosenkällasjön. Efter en liten avstickare ut på en udde, så begav jag mig uppför Rödberget, med kamerautrustningen i ryggsäcken och stativet i handen.

Ett tiotal personer befann sig redan på platsen. De flesta talade engelska och var förmodligen utbytesstudenter. De grillade längst ut på Rödberget, vilket gjorde att jag ställde upp stativet några meter bakom dem. På kamerahuset satt Tamrons 18-400mm-objektiv, vilket jag genast såg till att ändra på, och valet föll naturligtvis på det betydligt ljusstarkare 35mm-objektivet från Nikon. Eftersom en träbänk fanns i vyn med sjön i bakgrunden, så valde jag att fokusera på just bänken. Jag tog endast en bild.

Nikon D3300, Nikon 35/1,8 @ 35 mm, F5,6, 1/3200s, ISO 800.

När bilden togs växlade solen mellan att vara bakom moln till att träda fram igen. Därför skiner solen på molnen och på träden längst bort, medan allt i främre delen av bilden är mörkare. Med facit i hand så kunde inställningarna vässats något. Mer specifikt så hade en slutartid på 1/800s och ISO 200 gett exakt samma exponering, men med lägre brus. Och bilden kunde också blivit något bättre med lägre bländartal, men det är lätt att gissa och vara efterklok. Kompositionen föll väl ut, och det finns en dynamik i bilden som attraherar.

Med utgångspunkt i bilden ovan, så befann sig utbytesstudenterna till vänster om bänken, där även en stor grill finns. Efter några minuter bestämde sig studenterna för att ge sig av, och några hälsade på mig när de passerade förbi (svenskans ”hej” är ganska lätt att lära sig!). Fältet (eller närmare bestämt: berget) blev fritt, och jag förflyttade mig längst ut på berget, förbi grillen. Handhållet tog jag den här bilden.

Nikon D3300, Nikon 35/1,8 @ 35 mm, F5,6, 1/3200s, ISO 800.

Inställningarna var identiska med första bilden, och samma resonemang gäller alltså för den här bilden. Kompositionerna liknar varandra, men i den här bilden finns färre moln och mer solljus. Att det var en fin eftermiddag denna söndag går nog inte att ta miste på, oavsett kamerainställningar.

Cykelturen fortsatte, runt sjön och mot Frökärret, som visade sig vara nästan helt uttorkat. Någon annan rovfågel än duvhöken stötte jag inte på denna söndag, och så är det ibland. En del av tjusningen med att fotografera rovfåglar skulle nog försvinna, om det alltid var enkelt att komma dem nära.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *